findmartina

6 veckor kvar, järnspikars vad tiden går fort nu. På fredag är det självaste julafton, på datumet en månad efter det är det min 21a födelsedag, 3 dagar senare fyller älskade mamma 50!! Och 2 dagar efter det åker jag. Jag åker snaaart, och är borta ganska länge. Det känns helt underbart, och jag är egentligen inte så rädd/spänd inför själva resan. Jag kommer inte ha hemlängtan, men jag kommer sakna alla människor jag har här. Jag önskar att jag kunde ta med mig alla jag tycker om, fast jag vet innerst inne att det inte är det som är poängen med såna här resor. Men det är i alla fall det som är det enda jobbiga med att åka iväg. Samtidigt har jag velat göra nåt sånt här sen jag föddes ungefär, frihetslängtan kallas det nog.

Jag har tagit nästan alla vaccin jag ska ha, förutom det mot gula febern och drickvaccinet dukoral. Dukoralen står här hemma i kylen, och gula febern ska jag se om jag hinner ta imorn. Jag måste åka in till stan och göra det så vi får se. Imorgon har jag också planerat att provköra Lariam, malariatabletterna. Jag har bestämt mig för att jag inte ska få några biverkningar alls. Om man verkligen bestämmer sig för något så blir det så. Annars är bipacksedeln en ganska intressant historia, som hämtad ur en skräckfilm ungefär, jag var lite nervös tidigare. Men som sagt finns det ju ingen anledning att vara det, jag har ju bestämt mig!

Förresten 21 år, vad sjukt det känns. I min värld är jag fortfarande 18, om ens det. 15 kanske?