findmartina

Sen är det den 29 januari. Det närmar sig, och det känns helt underbart. Jag vet att jag bara tror att det är evigheter kvar, och den 28e januari kommer jag stå där och känna jävlar; i morgon åker jag. Jag ska åka i morgon och vara borta sjukt länge. Och sen kommer de där 3 månaderna säkert gå minst lika fort som de här hemma.

Det finns miljoner saker jag måste införskaffa innan. Typ låswire och pannlampa och vattenreningstabletter och shorts och jackor och tröjor och skor. Jag måste ha skor. Jag har säkert glömt jättemycket saker. Och vad är värt att ta med och inte? Funderar på att ta med ett gäng filmer om man får tråkigt på kvällarna, men tänk om det inte blir tråkigt och dom inte får plats på vägen hem? Då skulle jag ju bli ledsen.

Tänk om jag får jättemycket hemlängtan? Jag tvivlar på det, men det finns en risk. Vad botar hemlängtan? Musik, jag måste ha med mig precis exakt all musik jag gillar - och det är MYCKET.

Det här med packning suger. Jag tänker skita i packningen och lämna allt hemma i ren protest.

Sådär ja då var ju packlistan klar, fint!

Säg  hej till Simba förresten, honom ska jag adoptera. Fin va?
Eller vad säger du mamma, han blir väl trevlig att fredagsmysa med?
Vi får skaffa en större soffa bara.