findmartina

Jag startar härmed en blogg, en resblogg närmare bestämt. Det är mest för att alla där hemma ska se att jag lever, och lite för att ha en dagbok.

Själva resan bär av den 28e januari, till Tanzania. Där ska jag till en liten by (?) som heter Moshi och ligger precis vid foten av Kilimanjaro, som tydligen är världens högsta fristående berg.

I Moshi ligger ett barnhem som heter Kili Centre, där jag ska volontera. På barnhemmet bor hemlösa/föräldralösa barn och ungdomar. Jag tänkte stanna där i ungefär två månader, och sen resa vidare söderut i ungefär en månad och avsluta i Kapstaden. På vägen är det planerat att ta dykcert i Malawi, åka över till paradiset Zanzibar, och hoppa bungyjump i Sydafrika. Men jag lovar inget. Jag lovar speciellt inte bungyjump eftersom att jag förmodligen kommer smälla av bara utav tanken när jag väl är där. Det enda jag lovar är Zanzibar. Och juste, safari också!

Just nu är jag inte det minsta nervös över att åka. Det beror nog mestadels på att jag hittat en reskompis, Towe, som fördmodligen åker samma datum som mig. Så förhoppningsvis sitter vi på samma flyg från Istanbul. Det känns inte läskigt att flyga med Turkish Airlines heller även fast de finns med på listan (läskigt, när jag skulle skriva listan råkade jag skriva kistan - creepy!) över de mest farliga flygbolagen. Så sa man nämligen om Aeroflot också, det ryska bolaget jag flög till Kina med i våras. Jag har aldrig känt mig så trygg på ett flygplan. Jag hade egen tv också, och olika filmer att välja på. Det enda som fanns att klaga över var maten som var under all kritik, men som tur är vande man in sig vid sånt vid tidig ålder vilket alla som upplevt fenomenet skolmat kan intyga. (Hehe)

Funderar lite över packningen; inpregnerat myggnät, myggstift, kläder, ge-bort-plånbok, en jacka, leksaker/spel etc. Känns lite jobbigt att ta med sig datorn, inte för att den kan bli stulen utan med för att den väger som en hel ko. Men å andra sidan har jag ju en finfin backpack nu så det borde ordna sig.

Om mamma händelsevis skulle läsa denna blogg innan jul - här kommer min önskelista:

1. en röd ipod, helst en begagnad för dom nya är så otroligt fula. 4th generation blir fint. Det kommer bli otaliga timmar på flygplatser och flygplan, för att inte tala om evenutella bussar, och jag vill gärna lyssna på något annat än dånet från motorerna (som du kanske vet blir jag ALLTID utan undantag placerad vid vingen) och barnskrik eller gamla pratglada tanter. SNÄLLA mamma bespara mig det.
2. en softshell jacka, om du köper den på naturkompaniet sitter jag säkert.
3. pengar. Massvis med pengar. Jag vill bestiga Kilimanjaro och det är svindyrt. Om jag får snuskigt mycket pengar, och på köpet får låna din kamera, lovar jag att du får jättemycket fina bilder. Det kommer bli som om du bestigt berget själv! Bra va?


Om det var någon som undrade vad i hela världen jag menar med ge-bort-plånbok så är det att jag kanske kommer bli rånad, det är bara att acceptera. Det kan nog finnas en risk när man som "rik" västerlänning åker till ett land som knappt har nånting i våra mått mätt. Så i ge-bort-plånkan förvarar man dagskassa, resten av pengarna sprider man. Då blir man inte av med allt. Ni ser, jag är jätteförberedd och kommer klara det här galant, eller vad säger du pappa? Jag kommer inte bli varken uppäten, styckad, rånad eller försvinna i ett svart hål.

Jag måste ju bara dela med mig av detta: så fort jag nämner afrika för pappa blir han helt vit i ansiktet, läpparna blir till ett smalt streck och efter en stunds tystnad får man höra varenda svordom som någonsin funnits. Jag vet inte om det är mest roande eller oroande.

Nu har jag nog skrivit ett ganska så långt inlägg. Det kommer säkert bli många fler, 3 månader kvar nu ungefär. Det känns långt. Men det kommer att gå fort. Det är jag helt säker på.

Moshi...

Kili i bakgrunden, bli inte förvånade om jag smugglar med en elefantbebis hem. ADORABLE.