findmartina

Har jobbat på städningen idag, och jag brukar inte gilla det för det är så himla otacksamt. (Städar trapphus.) Tills idag, när en farbror stack ut huvudet genom dörren och sa "åh det doftar alltid så gott när du varit här, det är så härligt". Där gick jag med ett fånleende i 10 minuter tills en tant kom fram och sa "du, jag lägger en kexchoklad åt dig i städvagnen". Fånleendet sitter kvar än kan jag säga. Sånt där värmer verkligen! När jag kom hem hade min fina vän Amanda postat en länk på facebook, lägger upp den här också!

(Förresten, varför låter farbror så mysigt och snällt medans tant låter likadant som kärring?)




Nu är jag på mitt personliga-assistent-jobb, där jag har mitt första nattpass hos världens bästa unge. Lite nervös sådär men ganska mysigt.

Det är nu 17 dagar tills jag åker. Nästan 16 för om 55 minuter är klockan 12. 16 DAGAR?! Det går ju för fort, jag hinner inte med. Jag har hemlängtan fast jag inte ens åkt ännu. Finns så mycket jag ska hinna med och så många att hinna träffa... Är omgiven av så himla fina människor, känns jättejobbigt att åka ifrån alla. Men 3 månader går fort, right? Kommer säkert inte vilja åka hem sen. Typiskt mig att få konstiga infall och typ bosätta mig i en masaiby i afrikat och bara chilla fett och aldrig mer åka hem.. Är lite rädd för att fastna på ställen, min fobi tar sig konstiga uttryck i form av vanföreställningar känner jag. Bäst att sluta spåna på det nu.