Min karriär som dagisfröken
Äntligen hemma nu efter sista passet på förskolan. Det var inte ett dugg kul, jag har kollat på klockan var 5 minut hela dagen och när den till sist blev halv 5 blev jag så lycklig och nöjd med tillvaron att jag gick och köpte en gigantisk godispåse och trotsade allt vad bantning heter. Jag kom hem, slängde mig i sängen och har inte rört mig sen dess. Det känns rätt omöjligt faktiskt, gravitationskraften måste vara extra stark idag. Jag kommer aldrig mer jobba på dagis. Nånsin. Ungarna åt inte så mycket sand idag faktiskt, det var ju ett plus, däremot sprang dom runt som dårar så det var helt omöjligt att se vem som var vem och vem som hade vilken spade först när de skulle försöka sno varandras saker. Som om inte hälften vora nog för att jag skulle bli helt utmattad. Men men, jag tror inte att några erfarenheter är dåliga, jag har säkert nytta utav detta någon gång i livet och om inte så behöver jag i alla fall inte sakna ett jobb som barnskötare/pedagog/vad-det-nu-kallas-när-man-jobbar-på-dagis.
Nu sitter jag och väntar på ett samtal från ett eventuellt jobb. Jag hoppas jag får det för det skulle vara både feta och snabba cash. Dessutom är det bara ett semestervik så det skulle vara perfetto.
Vad gör man med sig själv när man inte har minsta lilla kraft kvar? Jag orkar inte ens oroa mig över getingen som snurrar runt här i rummet som ett kamikaze-plan och mäter 2 cm mellan ögonen, jag svär den är enorm. Och jag har blivit attackerad utav dom där förut, trots att jag var helt oskyldig, exempelvis förra året när jag låg och sov och en sån där rackare attackerade min handled helt utan förvarning. Jag är glad att jag har handen i behåll, så ont gjorde det! Det var en våldsam attack.
Ett annat problem jag har här i mitt monotona tillstånd är att jag inte för allt i världen orkar springa ner med morgonens kaffekopp som står här med en lagom stinkande kaffeslurk. Kaffet luktar inte alls så där varmt och uppiggande efter 12 timmar, det luktar spya ungefär. Eller väcker åtminstone de reflexerna. Precis nu i skrivande stund ropade jag på min alldeles för snälla lillasyster som förbarmade sig och tog ner koppen till disken. Tack!
Klockan är 19.08 och jag anstränger mig allt jag kan för att inte somna, sånt här händer inte mig så ofta, oftast tar det 2 timmar inklusive meditation innan jag somnar. Skönt med lite omväxling om man ser den ljusa sidan, och det gör jag alltid!
Nu sitter jag och väntar på ett samtal från ett eventuellt jobb. Jag hoppas jag får det för det skulle vara både feta och snabba cash. Dessutom är det bara ett semestervik så det skulle vara perfetto.
Vad gör man med sig själv när man inte har minsta lilla kraft kvar? Jag orkar inte ens oroa mig över getingen som snurrar runt här i rummet som ett kamikaze-plan och mäter 2 cm mellan ögonen, jag svär den är enorm. Och jag har blivit attackerad utav dom där förut, trots att jag var helt oskyldig, exempelvis förra året när jag låg och sov och en sån där rackare attackerade min handled helt utan förvarning. Jag är glad att jag har handen i behåll, så ont gjorde det! Det var en våldsam attack.
Ett annat problem jag har här i mitt monotona tillstånd är att jag inte för allt i världen orkar springa ner med morgonens kaffekopp som står här med en lagom stinkande kaffeslurk. Kaffet luktar inte alls så där varmt och uppiggande efter 12 timmar, det luktar spya ungefär. Eller väcker åtminstone de reflexerna. Precis nu i skrivande stund ropade jag på min alldeles för snälla lillasyster som förbarmade sig och tog ner koppen till disken. Tack!
Klockan är 19.08 och jag anstränger mig allt jag kan för att inte somna, sånt här händer inte mig så ofta, oftast tar det 2 timmar inklusive meditation innan jag somnar. Skönt med lite omväxling om man ser den ljusa sidan, och det gör jag alltid!
Kommentarer
Trackback
