findmartina

Idag träffade jag Johanna för en middag på hennes tak, hon bjöd på thai och ben & jerrys, I like! Vi köpte en kokosnöt också som det nästan krävdes blod, svett och tårar för att få upp. Nä okej inget blod som tur var och inga tårar heller, utan mer hysteriskt asgarvande åt varandra när vi försökte hugga upp den, och åt kniven som gick sönder, åt golvet som låg illa till under kokosnöt och kniv (och girlpower) och åt grannarnas vad vi förmodade bistra uppsyn och eventuella (arga) besök. En riktigt lyckad kväll alltså! Och vi fick upp nöten tillslut, kniven har nog däremot gjort sitt.

Johannas tak är för övrigt en utav de mysigaste platserna på jorden för därifrån ser man halva söder och alla takåsar.

På vägen hem när jag kryssade bland alla människor som gick för långsamt kom jag på mig själv med att fortfarande bli förvånad när jag hör folk prata svenska. Jag liksom rycker till och blir nästan rädd. Sen på bussen hörde jag någon säga något på engelska och det kändes som hemma. Konstigt med tanke på att jag saknat att få prata svenska.. Förresten var det en kille som klev på bussen kl 22.15 med solglasögonen på och jag fick bita mig ganska hårt i läppen för att inte skratta rakt ut. Att han sen satte sig bredvid mig var nästan outhärdligt.

Nu har jag nog uppdaterat omvärlden tillräckligt om mitt intressanta och händelserika liv! God natt.