findmartina

Jaha, den stora emigrationen drabbar Värmdö. Den här tiden kommer jag minnas som "sommaren alla flyttade långt bort". Therese emigrerade för länge sen, igår var det Amandas tur och i början av juli är det den andra Amandas flytt. Jag är ju förvisso också på väg, men det känns långt bort just nu. Som tur är är man inte helt ensam kvar här, har en del fina vänner som inte har planer på att emigrera än så länge. Nu har ju jag då lite svårt att förstå varför man inte har ambitionen att flytta (åtminstone ett tag), men sen är ju jag lite utav en flyttfågel också så min åsikt är inte särskilt objektiv.

Jag känner mig som en säck potatis, jag får liksom inte ut någon energi av nånting just nu, om jag så tryckt i mig 7 koppar kaffe och en 3 kg kolhydrater i renaste form. Antar att det beror på att man inte är i speciellt bra form fysiskt just nu, behöver verkligen komma igång med träningen men insåg att jag måste ta det i babysteg när mina fötter blev helt blåslagna så fort jag tog på mig ett par ordentliga skor. Då garderoben krympt sen senast (jag vill helst inte låtsas om att det är jag som vuxit) så måste jag antingen köpa mig en ny eller banta ner mig till min vanliga storlek. Att banta är överlägset den mest ekonomiska metoden, men jag har aldrig varit en bra bantare. Vi får väl se hur det går med saken.

Kompisarna drog in till stan för att göra den osäker, själv tänker jag slänga mig i sängen och kolla på film, Leon blir det nog, och ladda med positiv energi, imorn ska jag springa spåret tror jag. Och rida häst. Imorgon är det mors dag också, och det ska firas för min mamma är av världsklass nämligen, hon råkar vara världens bästa mamma! <3