findmartina

Så var man hemma i gamla hederliga Svedala igen då. Det känns overkligt. Det känns inte ett dugg som hemma för tillfället, fast det är härligt att vara här igen och träffa alla jag tycker om (var är hemma om man inte släpar runt på sin backpacker minst en gång i veckan till nya platser?). Hela resan känns overklig, det gick så himla fort så jag är inte säker på att det verkligen har hänt. Det har varit en helt underbar resa och jag önskar egentligen att den inte var slut än. Nu känner jag att jag står inför en ny fas i livet; jobba-resa-fasen. Det är lite jobbigt då jag inte listat ut första steget mer än delvis, och det är en flytt till Karlstad. Alltså inte Oslo som tidigare planerat, fast det har jag kanske inte berättat så mycket om. I Karlstad ska jag bo med bästa vän Amanda, som jag också ska på roadtrip med i oktober. "SER FRAM EMOT!"

Försökte sova men trots att jag borde vara fullkomligt slut efter att ha halvsovit på olika flygplan under natten så lyckades jag inte. Det kommer nog ta ett tag att smälta allt som hänt, det blir en helt annan sak när man är hemma igen. Jag saknar Afrika så att det nästan gör ont, det är ingen tvekan om att jag åker dit en dag igen. Men inte nästa resa, och förmodligen inte den efter det heller. Om några år så. Med mera tid. Nästa på listan är som sagt US roadtrip, Aussie, Indien.... Jag kommer nog på mer allt eftersom.

Förresten måste jag berätta att Amanda hämtade mig på arlanda idag och hade med sig finaste presenten någonsin! Ett porträtt på mig som hon gjort en jättefin tavla utav! Hon är kreativ som attan den där tjejen, och rysligt duktig också! TACKTACKTACK! <3

När jag orkar någon dag snart ska jag lägga upp lite bilder. Bloggen ser ju fruktansvärt tråkig ut utan men uppkopplingen har helt enkelt inte varit tillräckligt bra för att kunna lägga upp några. Nu har jag ju "dessvärre" inte uppkopplingen att skylla på längre så... Ja, det kommer. Sen alltså.