findmartina

Så var man hemma i gamla hederliga Svedala igen då. Det känns overkligt. Det känns inte ett dugg som hemma för tillfället, fast det är härligt att vara här igen och träffa alla jag tycker om (var är hemma om man inte släpar runt på sin backpacker minst en gång i veckan till nya platser?). Hela resan känns overklig, det gick så himla fort så jag är inte säker på att det verkligen har hänt. Det har varit en helt underbar resa och jag önskar egentligen att den inte var slut än. Nu känner jag att jag står inför en ny fas i livet; jobba-resa-fasen. Det är lite jobbigt då jag inte listat ut första steget mer än delvis, och det är en flytt till Karlstad. Alltså inte Oslo som tidigare planerat, fast det har jag kanske inte berättat så mycket om. I Karlstad ska jag bo med bästa vän Amanda, som jag också ska på roadtrip med i oktober. "SER FRAM EMOT!"

Försökte sova men trots att jag borde vara fullkomligt slut efter att ha halvsovit på olika flygplan under natten så lyckades jag inte. Det kommer nog ta ett tag att smälta allt som hänt, det blir en helt annan sak när man är hemma igen. Jag saknar Afrika så att det nästan gör ont, det är ingen tvekan om att jag åker dit en dag igen. Men inte nästa resa, och förmodligen inte den efter det heller. Om några år så. Med mera tid. Nästa på listan är som sagt US roadtrip, Aussie, Indien.... Jag kommer nog på mer allt eftersom.

Förresten måste jag berätta att Amanda hämtade mig på arlanda idag och hade med sig finaste presenten någonsin! Ett porträtt på mig som hon gjort en jättefin tavla utav! Hon är kreativ som attan den där tjejen, och rysligt duktig också! TACKTACKTACK! <3

När jag orkar någon dag snart ska jag lägga upp lite bilder. Bloggen ser ju fruktansvärt tråkig ut utan men uppkopplingen har helt enkelt inte varit tillräckligt bra för att kunna lägga upp några. Nu har jag ju "dessvärre" inte uppkopplingen att skylla på längre så... Ja, det kommer. Sen alltså.

Vi ar nu i Cape town och bor pa ett backpackerstalle som heter Penthouse on long (street). Mycket mysigt skulle jag vilja saga. Dock fick jag ett slag i ansiktet idag nar jag skulle kolla bankkontot for att boka bungyjumpet (som for ovrigt ar 57 mil harifran och innebar en 2-dagars tur) och insag att jag inte har nagra pengar kvar. Har varit helt gratfardig har senaste timmen, ar sa fruktansvart besviken. Funderade seriost pa att ta det pa krediten men insag att det inte var det smartaste nu nar jag inte har nagon inkomst och dessutom maste betala frisoren nar jag kommer hem vilket nog blir en ganska saftig nota, det kommer kosta mer an vad jag har pa kontot just nu. Det kanns hyfsat deprimerande, meeeeen, jag har varit med om sa underbara saker under den har tiden sa det ar vart det anda.

Vi kom fram med bussen i morse, det var en 19-timmarstur fran Joburg. Vi hade rest hela dagen innan i chappas (aka dalla dalla, minibuss, hemskt fardmedel) och fick ingen middag pa kvallen for att hostelet inte var riktigt vad vi vantat oss, sa vi borjade gardagen med att ata pizza till frukost pa resturangen som heter Buffalo Bill pa park station i Joburg. Vi fortsatte i samma anda under bussresan genom att trycka i oss bade chips, choklad, pommes (har kallar man det chipsiiii, det ar roligt), milkshakes mm. Man far ju passa pa nar man kan tankte vi. Forresten fick vi inte platser bredvid varandra pa bussen, och jag hamnade bredvid en rysligt sliskig kille som i princip slickade sig om munnen nar han tittade pa mig och nastan viskade sa fort han ville prata med mig vilket var oavbrutet. Jag kande att det var antingen att byta plats eller hoppa av bussen snarast, men sjalvklart var det INGEN pa hela bussen som kunde tanka sig att byta. Det slutade med att vi mutade tva killar med 100 rand (ca 100 sek) for att byta platser, och hela bussen brast ut i gapskratt. Desperat_svensk_tjej_90.....

Vid 8 i morse var vi alltsa framme i Cape town, vi checkade in pa varat mysiga, rena hostel, och akte sen till table mountain. Med den lama ursakten att vi rest som darar och var trotta bade mentalt och fysiskt sa tyckte vi att vi med all ratt kunde ta cable car-en upp. Dessutom sker det tydligen en himla massa dodsfall nar folk gar upp, sa vi tog det sakra fore det osakra. Daremot hikade vi i alla fall en del nar vi val kom upp, och vilka vyer vi sag darifran, helt otroligt! Ska lagga upp bilder sen for jag var duktig och slapade med mig kameran! Den tanker jag forresten salja nar jag kommer hem sa om nagon ar intresserad av en canon eos-nanting sa sag till for jag ar trott pa att slapa pa den dar klumpen overallt.

Efter tablemountain tankte vi ga till marknaden strax nedanfor oss, men de stangde precis da sa vi akte till Waterfront istallet och skamde bort oss med hagendaaaz-glass (hur det nu stavas) och gick och kikade i affarer och suktade efter for dyr seafood (fast vi har ju levt pa varldens basta seafood i mocambique i veckor sa det var ratt okej). Mest riktat till Amanda: vi gick in i en bokaffar mest for att fordriva tid och gissa vad jag sag i en utav hyllorna?? Three seconds av ROSLUND OCH HELLSTROM! COOOOOOOOOOLT! Blev jatteglad, hur haftigt ar det inte egentligen! Halsa din pappa ifran mig! Waterfront ar forresten en upplevelse i sig, ocksa (precis som allt annat pa denna kontinent) valdigt vackert!

Imorgon vet jag inte vad vi har for planer, vi har ju inte sa mycket tid kvar har, imorgon ar det redan torsdag, pa sondag ar det hemfard. Kan inte forsta vart tiden tog vagen, och jag bara langtar efter nasta resa. Det blir definitivt fler resor till afrika UTAN TVEKAN, men just nu har jag siktet installt pa indien. Och USA forstas for vi ska namligen gora en roadtrip dit! Jag har formanen, lyxen, privilegiet, mojligheten och den enorma gladjen att fa folja med Amanda och hennes pappa pa roadtrip med start i alaska och slut i florida, och Amanda har gjort upp basta resplanen ever. Livet ar verkligen underbart!

Forresten maste jag ju tillagga (eller har jag sagt det forut?) att aven om jag langtar efter nasta resa och helst inte vill avsluta denna an, sa langtar jag hem ocksa. Ska bli sa harligt att fa traffa er alla igen, jag trodde aldrig att jag skulle langta hem till Sverige!

Ses snart! <3

Japp, ridning blev det pa stranderna har i Mocambique och jag tror att det kan vara det mest fantastiska jag har gjort i hela mitt liv! Sa sjukt haftigt att bara flyga fram i fullt os i solen och vattnet. Sen red vi genom palmskog och byar, det var inte sa daligt det heller. Det ar val egentligen allt jag har att beratta just nu, och att vi tankte snorkla med valhajar imorn, dom ar visst 8 meter langa.
Pa lordag tankte jag och Towe sticka till Maputo och vara dar ett par dagar, sen kommer val James (canada) och Rebecca 2 och sa aker vi till Johannesburg tillsammans (sydafrika).
Tiden har borjar ta slut nu, det kanns bade konstigt och lite trakigt, fast vid det har laget har jag faktiskt lite hemlangtan ocksa maste jag erkanna sa lite kul blir det ocksa. Ser fram emot att fa traffa alla och ata MAAAAT. Har helt sanslosa cravings pa brod bland annat, och lax!
Att gora ostra och sodra afrika pa en manad ar sa gott som omojligt, man hinner inte se allt man vill eller aka overallt. Det ar sa himla vackert har, och det finns mycket mer jag vill se egentligen. Hade pengarna rackt hade jag kanske stannat langre, nu far jag planera en ny resa hit istallet. Ak till Afrika sager jag bara, otroligt haftig kontinent.

Ja vi lamnade Vilanculos ganska snabbt och ar nu i Tofo.
(Glomde forresten beratta om hur vi tog oss till Vilanculos, vi fick lift med en lastbil tillsammans med en Somalian vilket tullen i Mocambique inte alls gillade. Alltsa svenskar och kanadensare hade dom inget emot men somalier var inget valkommet folk. Vi fick muta oss over, 20 svenska kronor var ungefar, det var val helt okej for lite spanning tycker jag!)
Tofo har helt massiva strander dar det flaktar precis lagom och vagorna ar sa stora att jag kanner mig som ett litet barn igen. Maten ar underbar och vi bor hos en ytlig bekant helt gratis i ett jattemysigt hus. Har finns ocksa den mest vedervardiga fanta jag nagonsin druckit, det ar som att dricka bubbelgum, bokstavligt talat.
Vi har lite losa planer pa att ga pa yoga och turridning och surfa och aka vattenskidor. Har hast-abstinens sa en ridtur lar det val i alla fall bli for min del.
Det ar 14 dagar kvar tills mitt plan fran Kapstaden gar. Det kanns konstigt att dryga 3 manader snarare kanns som 3 dagar, snart ar hela resan slut och jag kanner mig inte det minsta klar med Afrika. Jag aker garanterat hit igen, och till tusen andra platser.

Vi är nu i Mocambique, var en väldigt intressant historia att ta oss hit, vi fick sova 2 nätter på skitiga resthouse varav det ena hade massa kackerlacksbajs i sängen och vi har frysit och svettats och trängts på minibussar i många långa omgångar, sen kom vi äntligen fram till Vilankulos. Här smakar räkorna och fisken fullkomligt underbart, men annars gillar jag det faktiskt inte så mycket. Bortskämd sen Malawi hade jag förväntat mig mycket mer, och det här med tidvattnet är något jag inte alls uppskattar (man får gå 1 km, vada 3 km, sen är vattnet kallt och lagom tills man kommit upp till sin solhanduk igen så har man fått värmeslag ändå). Imorgon sticker vi vidare till Tofo, det ska visst vara bättre. Där kan man snorkla med valhajar, rida på stranden, dyka och åka vattenskidor och lite till. Fett fett fett som danskorna brukar säga.

Det är var vi befinner oss nu. Vi kom hit och bodde på ett ställe som heter fat monkeys (haha), fast sen bytte vi till mufasa som är billigare och mysigare. Imorgon åker vi härifrån tillsammans med en ny svensk Rebecca (inte samma som förra) och eventuellt en James från Canada,  vi åker mot Blantyre (i Malawi) för att därifrån ta oss till Mocambique, det blir alltså inget vic falls ändå, vilket är lite synd men tid och pengar räcker inte riktigt, herregud vi ska ju hem snart. Känns jättekonstigt och inte så lockande i nuläget.

Ska försöka få upp lite bilder igen när vi har mer tid.. =)

Okej, vi har alltså lämnat barnhemmet och tagit oss till Malawi (som för övrigt är otroligt vackert). Det var lite blandade känslor att åka ifrån Moshi, men det kändes som att det var dags att ta sig vidare ändå. Det känns som en månad sen, egentligen är det bara 10 dagar sen, jag saknar Moshi lite.

Vi tog bussen från Moshi till Dar för att därifrån ta tåget på 24 timmar till Mbeya som ligger nära gränsen till Malawi. Tåget var en upplevelse för sig och en mycket bra sådan, vi såg elefanter och giraffer från tåget, det var sådär mysigt vingligt och ruffigt, god mat och trevliga människor.

När vi kom över gränsen tog vi oss till Chilumba. Det var mörkt för länge sen när vi kom fram, och Chilumba visade sig vara pyttelitet, det ända stället vi kunde hitta att sova på var ett RESTHOUSE (alltså varken guesthouse eller hostel). Det var skitäckligt och riktigt nedgånget med blodfläckar på lakananen och gud vet vad för slags djur som bodde där. Toaletterna var grävda hål i marken som luktade fan. Inte den bästa upplevelsen. Vi reste tillsammans med 3 danskor också, supergulliga tjejer! Skönt att vara flera när man hamnar på såna ställen. Vi kröp ner i sängarna, jag och Towis delade, jag hade aldrig vågat sova där ensam och tack gode gud för att jag hade reslakan med mig. När vi vaknade på morgonen hade regnat in för det var en stor pöl på golvet.

Efter den värsta natten någonsin (fast vi sov ganska bra ändå, konstigt nog) så skulle vi ta oss till Nkhata bay. VANSINNESFÄRD på dalla dalla med Cool Guy bakom ratten. Han hade en gul mössa med texten cool guy och bara skrattade åt oss när vi skrek åt honom att sakta ner. Vi trodde att det var det sista vi gjorde i livet, så illa var det, och då har man ändå vant sig vid hur fort alla kör här. Halvvägs så bytte de i alla fall chaufför, därefter kändes det betydligt säkrare.

Vi kom till staden Mzuzu där vi äntligen kunde ta ut pengar, och därifrån tog vi taxi en timme till Nkhata bay och Mayoka village, när vi kom fram var det som rena rama paradiset, jag tror aldrig jag har sett något så vackert! Hade aldrig trott att Malawisjön var så oändligt stor heller, det är som ett helt hav!

Vi var en vecka på Mayoka, när danskorna åkte hem i fredags var det inte lika roligt längre så vi bestämde oss för att det var dags att åka vidare. Vi åkte till Lilongwe igår med siktet inställt på att härifrån ta oss till Zambia, men vi stötte ihop med holländarna vi träffat ett par gånger förut och ändrade oss. Vi åker tillsammans med dom till Monkeybay / cape macclear i södra delen av Malawisjön, sen tänkte vi ta oss via Mocambique till Zimbabwe och Victoria fallen, därefter ska vi åka till Johannesburg i Sydafrika och hyra bil och sen åka till Mocambique igen. Det ska visst vara svårt att ta sig runt med hjälp av kommunaltrafiken där så att hyra bil blir nog bäst.
Efter Mocambique blir det Sydafrika/ kapstaden, och sen är jag så gott som hemma. Allt det här ska jag hinna med på 4 veckor, det kan bli lite hektiskt men det är kul.

Varldens basta Niklas fyller ar, eftersom att jag inte har din mejladress sa tankte jag saga grattis har, hoppas du ser det! Massa kramar till dig och halsa mamma, pappa, Stefan, Nicke och alla andra!!!!

I mandags var vi pa polistationen for att anmala ranet. Det tog 3 timmar for polisen att sammanfatta det hela pa ungefar en halv a4, och kopiera det sa jag har nagot att visa forsakringsbolaget. Sen skulle jag vanta lika lange pa att fa en lapp som jag enligt honom maste lamna in till forskringsbolaget (fast da tog mitt talamod slut). Den lappen satt en surkarring och skrev och det skulle hon minsann ha betalt for. Polisanmalan ser ut som nagot en 5-aring skrivit ihop, och polisen ville forst ge oss sin telefon som trost (en ganska ny dessutom) men nar han markte att vi inte gillade att bli utfragade (och petade pa) om myggbett och varfor i hela friden vi inte ar varken muslimer eller kristna sa var vi inte lika populara langre. Jag vet inte vad religion har med saken att gora, jag vet daremot att professionellt polisarbete hade med saken att gora, men det var jag (bortsett fran Towe) ganska ensam om.

Jag var ocksa pa posten for att hamta ut mitt ICAkort. Det tog mig en halvtimme att overtyga killen bakom disken att kortet BORDE vara dar och att det var VIKTIGT. Nar jag upprepat det ett par ganger slapade han sig faktiskt in bakom en dorr for att kolla den internationella posten ocksa. Grattis sager jag bara. Jag har aldrig varit sa trott pa min omgivning som just da, pole pole hela tiden (langsamt langsamt), jag personligen tycker att viktiga inrattningar som polisstationer och post office borde vara lite mer effektiva. Men forhoppningsvis slipper jag hanga dar mer.

Vi aker snart till Malawi (valdigt snart; imorgon). Forst tar vi buss 10 timmar tillbaka till Dar. Det ar samma vag vi kom ifran tyvarr, men bussresan gick bra sist och vi har laddat upp med ordentligt med fardkost. Darefter tar vi fredagstaget (det gar tva ganger i veckan) till Mbeya, som ligger nara gransen till Malawi. Nar vi last om taget har vi fatt veta att det ibland ar langa vantetider, upp till 12 timmar, och att det ibland beror pa att branslet helt enkelt tagit slut. Jag hoppas att de inte har samma mentalitet nar det galler flygtrafiken. Vi tankte sen ta bat till Mkata bay, pa Malawisjons kust. Sen far vi se hur det blir och hur lange vi stannar.

Kanns JATTEKONSTIGT att aka harifran. Moshi har varit varat hem och ett kart sadant. Nar vi paminde Susie och Mama Sele om att vi snart skulle aka blev dom helt tarogda. Vi lar grina en skvatt vi ocksa nar vi aker fran varat Amans, och alla barnen. Man far trosta sig med att det alltid gar att aka tillbaka.

Ikvall ska vi ata fin middag pa indoitaliano som har VARLDENS GODASTE eggplant parmigiana, jag har atit de ungefar 7 ganger. Det blir hejda middag med Rickard och Rebecca, kommer sakna dom, och alla andra vi lart kanna har.

Igar hande nagot lite obehagligt. Det ar varan sista helg i Moshi, och tydligen ar utelivet riktigt bra har fast det har vi inte vetat om. Vi korde en krogrunda, mest for att dansa och traffa folk, och kvallen var riktigt lyckad.

Det var nar vi var pa vag hem som vi gjorde misstaget att inte hoppa in i forsta basta taxi. Anledningen till det var att han som korde (inklusive bilen) stank sprit, han var inte nykter nagonstans. Vi skulle hitta en annan men innan vi hann sa langt blev vi ranade, eller jag blev ranad, det var min vaska han tog. Tanker inte beratta nagra detaljer men det var obehagligt. Som tur var fick han inte med sig nagot av varde bortsett fran min telefon, som anda ar skev.
Telefonen skulle jag anda inte anvant nar vi aker nerat nu snart, sa det gor egentligen inte sa mycket. Det var bara sjalva handelsen som inte var sa behaglig. Jag ar glad att det hande i Moshi, dar vi har varat trygga Amans att komma hem till. Jag fick forresten bryta mig in i rummet for han fick med sig nyckeln ocksa.

Jag ar glad att det inte var bara jag och Towe igar, utan fina svenskarna Rickard och Rebecca var med ocksa. Valdigt bra manniskor.

Loggas ut nu, far skriva mer imorn. JAG MAR BRA!

Jag saknar mina vanner nagot sa fruktansvart idag (nu ljog jag som en hast travar for jag saknar er varje dag). Unika anglar som ni vaxer inte pa trad vill jag lova. Vet inte hur jag hittade er men jag ar evigt tacksam i alla fall. Bara sa ni vet! Och bara sa ni vet, nar jag kommer hem ska det vara fest i parken och ladvinet ska vara med!

<3

Idag var det upp tidigt for att aka till kyrkan med barnen. Forutom att vi inte fattar vad dom sager sa ar det anda ganska mysigt, atminstone nar de sjunger och klappar, det later ganska haftigt!

Maste beratta vad som hande pa dalla dallan i morse, jag ar glad att ja overlevde chocken! En dam kliver pa ett par hallplatser efter oss med en stor hink. I ogonvran ser jaghur nagot inte stammer alls med hur saker borde vara, sneglar snett nerat mot hinken damen hade med sig och far se ett GIGANTISKT ko-huvud! Jordigt, blodigt, och dott framforallt. Jag trodde att jag skulle spy. Pa riktigt. Att det sen serverades ko pa barnhemmet gjorde inte saken battre, jag at ju givetvis inte det, men de hade redan hunnit halla sasen pa min risportion. Mar fortfarande lite illa. 

For ovrigt, har kommer nagot lite internt, mamma och Filippa: NAKED GUY har gjort entre igen! Denna gangen varre an nagonsin, jag och Towe trodde vi skulle do av skratt. Tror det ar lite for ocensurerat for att skriva sa har bara pa bloggen, men det ar en sjujakla historia att dra for barnbarnen senare i livet!

Annars idag pa barnhemmet sa spelade ungarna fotboll, de fick nya fotbollstrojor fran en utav barnhemmets huvudsponsorer som var och halsade pa, stortskon australienare. Towe filmade lite, ska se om jag kan lagga upp det vid ett senare tillfalle.

Nu har vi tva lediga dagar, sen pa onsdag ska vi ivag pa malaika igen, torsdag fredag lektioner som vanligt. Det ska eventuellt komma en till volontar till barnhemmet, en skaning. Det blir nog roligt att vara lite fler!

Sa, igar var vi och halsade pa i en pojkes skola och pratade med hans rektor och en utav lararna. Vi har nu betalat hans skolavgift for i ar, och ocksa betalat tillbaka skulderna fran foregaende ar. Han bor hos sin mormor som ar valdigt fattig och som har ytterligare tva manniskor under sina vingars skydd: en liten flicka (kanske runt 4 ar) vars mamma ar alkoholist och prostituerad, och en kille uppat sina 20 vars styvmamma slog ihjal 3 av hans syskon och ett fjarde bor pa sjukhuset, skadad for resten av sitt liv. Ur djupet av mitt hjarta beundrar jag denna gamla kvinna, gammal som gatan och formodligen mer sliten an hon vill ge sken av, men hennes hjarta och sinne... Starkare kan inte finnas.

Det ar ingen myt att fattiga manniskor i Afrika bor i lerhyddor; jordstampat golv, inga fonster, ingen el, inget vatten. Men leendet finns dar anda. Mitt i allt det hemska ar det det enda som betyder nagot, och det ar storslaget att fa komma sa nara och se hur det verkligen ar. Manniskor ar helt fantastiska har, och mentaliteten ar fantastisk. Peace and love. Pa riktigt.

Forutom skolavgiften, sa kopte vi en skoluniform till pojken. Han var den enda i skolan som inte hade nagon. Nya skor ska han ju ha saklart, sa vi ritade av hans fot (for att fa storleken) och akte till stan och kopte ett par. Vi kommer ocksa kopa skrivbocker och pennor till honom, for det far han inte fran skolan.

Tack for hjalpen allihop, utan er hade vi inte kunnat gora det har! TACK!!!

Blev av med planboken igar. Den stora forlusten ar inte de 60 000 shilling jag hade dar i, for det ar runt 300 spann (aven om det var javligt surt med tanke pa min snala reskassa och att jag hellre hade lagt de pengarna pa ett visum till Mocambique). Nej, den riktiga forlusten ar icakortet, som jag har gratis uttag med, och som kommer vara sjukt omstandigt att ersatta. For det forsta maste jag ringa hem till sverige for att fa dem att skicka ett nytt. Det duger visst inte med att mamma ringer. Alla har val forstatt vid det har laget att telefoner inte ar att lita pa har. For det andra maste jag ga till postkontoret i stan, for att ta reda pa deras adress, sa att kortet kan skickas dit. Jag har ingen aning om hur det gar till med koder och att aktivera kortet. Det ar ett ganska jobbigt moment, men jag trostar mig med att han som tog det formodligen inte har handlat av girighet (som ficktjyvarna i Sverige) utan antagligen hade han kanske inte sa manga alternativ. Inte for att det rattfardigar nagot, men om han och hans familj far vara matta i en vecka sa tanker inte jag tjura over det.

Ja det var senaste nytt, nu ska vi ivag och prata med rektorn pa en grabbs skola och betala hans skolavgift!

Kortet ar sparrat, och Malaikapengarna sitter sakert. Flyttar over dom fran mitt till Towes konto sa det loser sig ocksa.

Ballonger var poppis..






Syster och bror



Sota kids pa barnhemmet!










Rensa bonor..



Soya bonor



Mamma och jag (jobbar och sliter, hehe)














Syrran, mamma, Angela










Detta ar vad jag ser nar jag kliver upp ur sangen varje morgon.



Mama Sele och Mama Maarit! <3



Hemma pa Amans.



Lake Chala



Vattenfall i narheten.



Systrar pa safari. Safaribilder kommer sa smaningom.



Filippas fodelsedag, jag, mamma, Towe, Filippa i egen hog person!



Lite zanzibar ocksa...



Masai






Liten grabb i stone town.


Det skulle vara mer bilder men dessa tog 2 timmar att fa upp, dessutom tog det tva dagar att fa in nagon text, internetuppkopplingen ar lite oberaknelig har. Hoppas ni gillart!

Hade tankt visa en massa bilder fran barnhemmet, men datorn ville inte lasa usb-minnet utan losenord som ingen har, sa det blev inte sa idag.

Vill hur som helst paminna om att vi behover er hjalp med malaika-barnen! Vart narmsta mal ar att betala en pojkes skolavgift sa han far borja igen + att losa familjen fran skulder pa forra terminens skolavgift. Nasta mal ar att nagra familjer behover bidrag i form av mat, och 7 familjer behover mikrolan for att bli sjalvforsorjande. Det ror sig om ca 1000 sek per familj, knappt. Om alla satter over litegrann sa far vi kanske ihop till ett par familjer i alla fall!

Era pengar har hittills rackt till att laga en kvinnas symaskin, sa hon kan komma igang med sitt jobb igen och kunna kopa mat. Det var hon som fatt mediciner men inte hade rad att ata och darfor blivit valdigt forvirrad och svag. Vi kunde ocksa kopa baby-mat/naring till en liten flicka, som formodligen pga naringsbrist annu inte lart sig ga trots sina 1,5 ar. Nu hoppas vi att hon ar pa ratt vag.

Vi har redan fatt in lite pengar till Malaikabarnen! Vi ar superglada, och bra att ni hade skrivit namn ocksa!
Sa hittills tackar vi Maria och Cicki, och hoppas att fler av er vill hjalpa oss. Vi kommer skriva vad pengarna gar till och halla er uppdaterade om hur projektet gar. Glomde skriva det i forra inlagget men skriv erat namn sa vi vet vart pengarna kommer ifran!

An en gang; TACK!