findmartina

Jag började skriva inlägget för att lägga upp lite bilder på min katt som bosatt sig under kaminen. Men datorn vill inte idag, så det blir en annan gång. Hon är charmig min lilla prinsessa..

För lite afrika-update kan jag väl berätta att jag köpt ett par ruskigt fula men väldigt sköna trekking-skor. Varför är såna skor alltid så fula? Får man inte ha snygga skor bara för att man ska vara lite sportig? Aja, ibland får man väl prioritera. Sen har jag också beställt ett ica-kort, för då har man gratis uttag i hela världen. Och gratis kredit om något skulle hända. Till exempel om jag missar planet hem kan jag boka en ny biljett på krediten. Eller om jag känner för att köpa snygga skor, då kan jag ju kanske låtsas att det var för en bra sak.

Nästa grej på inköpslistan är impregnerat myggnät och reslakan. Och kanske resehandduk också som torkar lite snabbare och inte tar så mkt plats. Men jag tror jag satsar på en sarong istället, har precis läst om hur mycket kemikalier det får plats i en t-shirt (4 kg), och eftersom att jag råkar veta hur man kan vara säker på att kemikalierna inte gör någon skada på människor (djurtester), så känns det inte som något jag vill använda. Och så känslig som jag är kan jag snart varken äta eller ha kläder på mig. Nej, jag bojkottar handduken. 

Och nu kryper jag ner under täcket och kollar på Gilmore girls; favoritserie of all times.

Är det någon annan som börjar få julkänslor? Advent på söndag, härligt!

Vet inte vilken jag gillar bäst, happy cupcake eller färglada zebror?

Säg  hej till Simba förresten, honom ska jag adoptera. Fin va?
Eller vad säger du mamma, han blir väl trevlig att fredagsmysa med?
Vi får skaffa en större soffa bara.

Resan ombokad till en dag senare, så datum för avfärd är nu den 29 januari. Det är flygbolaget som ändrat och inte jag, tydligen får man göra så, haha. Det gör inte så mycket ändå. Sen har då också Towe bokat in sig på samma flyg, så jag är inte ensam i Afrikat. Tur det när en utav kollegorna tagit för vana att kasta förbannelser över folk... ;)

Och hon heter Amanda. Hade en halvtuff första dag på nya extraknäcket idag (jag är städtant nu), eftersom att allt tog typ 7 år istället för 5 timmar. Törstig och hungrig som aldrig förr och jag var inte ens halvvägs. Då kom hon, min livlina, med världens finaste teckning och vatten. VATTEN, bara en sån sak. Och teckning föreställande en cupcake för att hon tycker att jag är en sån. Otroligt vilka vänner man har samlat på sig. TACK AMANDA! Du gjorde min dag.


                                          Det här är Amanda (och hennes vovve Rocko):

Det här är Amanda egentligen:



               
              

                
 



...och det är det här vi egentligen gör i stallet.
Haha...

Vaggvisa för flyktbenägna. Jag gillar. Jag gillar alla Håkans låtar, varenda en, det är nästan lite freaky. Men man är ju störd om man låter bli. Och om det mot förmodan skulle vara så att man inte gillar Håkan så låtsas man att man gör det åtminstone i min närvaro.

Tack för hjälpen med bloggen sötnöt. Uppenbarligen är jag inte alls så teknisk som jag ser ut. Och jag ser inte teknisk ut. Så förstå hur oteknisk jag är då..

Här är Fröken Wimans blogg. Hon heter egentligen Johanna.

Jag startar härmed en blogg, en resblogg närmare bestämt. Det är mest för att alla där hemma ska se att jag lever, och lite för att ha en dagbok.

Själva resan bär av den 28e januari, till Tanzania. Där ska jag till en liten by (?) som heter Moshi och ligger precis vid foten av Kilimanjaro, som tydligen är världens högsta fristående berg.

I Moshi ligger ett barnhem som heter Kili Centre, där jag ska volontera. På barnhemmet bor hemlösa/föräldralösa barn och ungdomar. Jag tänkte stanna där i ungefär två månader, och sen resa vidare söderut i ungefär en månad och avsluta i Kapstaden. På vägen är det planerat att ta dykcert i Malawi, åka över till paradiset Zanzibar, och hoppa bungyjump i Sydafrika. Men jag lovar inget. Jag lovar speciellt inte bungyjump eftersom att jag förmodligen kommer smälla av bara utav tanken när jag väl är där. Det enda jag lovar är Zanzibar. Och juste, safari också!

Just nu är jag inte det minsta nervös över att åka. Det beror nog mestadels på att jag hittat en reskompis, Towe, som fördmodligen åker samma datum som mig. Så förhoppningsvis sitter vi på samma flyg från Istanbul. Det känns inte läskigt att flyga med Turkish Airlines heller även fast de finns med på listan (läskigt, när jag skulle skriva listan råkade jag skriva kistan - creepy!) över de mest farliga flygbolagen. Så sa man nämligen om Aeroflot också, det ryska bolaget jag flög till Kina med i våras. Jag har aldrig känt mig så trygg på ett flygplan. Jag hade egen tv också, och olika filmer att välja på. Det enda som fanns att klaga över var maten som var under all kritik, men som tur är vande man in sig vid sånt vid tidig ålder vilket alla som upplevt fenomenet skolmat kan intyga. (Hehe)

Funderar lite över packningen; inpregnerat myggnät, myggstift, kläder, ge-bort-plånbok, en jacka, leksaker/spel etc. Känns lite jobbigt att ta med sig datorn, inte för att den kan bli stulen utan med för att den väger som en hel ko. Men å andra sidan har jag ju en finfin backpack nu så det borde ordna sig.

Om mamma händelsevis skulle läsa denna blogg innan jul - här kommer min önskelista:

1. en röd ipod, helst en begagnad för dom nya är så otroligt fula. 4th generation blir fint. Det kommer bli otaliga timmar på flygplatser och flygplan, för att inte tala om evenutella bussar, och jag vill gärna lyssna på något annat än dånet från motorerna (som du kanske vet blir jag ALLTID utan undantag placerad vid vingen) och barnskrik eller gamla pratglada tanter. SNÄLLA mamma bespara mig det.
2. en softshell jacka, om du köper den på naturkompaniet sitter jag säkert.
3. pengar. Massvis med pengar. Jag vill bestiga Kilimanjaro och det är svindyrt. Om jag får snuskigt mycket pengar, och på köpet får låna din kamera, lovar jag att du får jättemycket fina bilder. Det kommer bli som om du bestigt berget själv! Bra va?


Om det var någon som undrade vad i hela världen jag menar med ge-bort-plånbok så är det att jag kanske kommer bli rånad, det är bara att acceptera. Det kan nog finnas en risk när man som "rik" västerlänning åker till ett land som knappt har nånting i våra mått mätt. Så i ge-bort-plånkan förvarar man dagskassa, resten av pengarna sprider man. Då blir man inte av med allt. Ni ser, jag är jätteförberedd och kommer klara det här galant, eller vad säger du pappa? Jag kommer inte bli varken uppäten, styckad, rånad eller försvinna i ett svart hål.

Jag måste ju bara dela med mig av detta: så fort jag nämner afrika för pappa blir han helt vit i ansiktet, läpparna blir till ett smalt streck och efter en stunds tystnad får man höra varenda svordom som någonsin funnits. Jag vet inte om det är mest roande eller oroande.

Nu har jag nog skrivit ett ganska så långt inlägg. Det kommer säkert bli många fler, 3 månader kvar nu ungefär. Det känns långt. Men det kommer att gå fort. Det är jag helt säker på.

Moshi...

Kili i bakgrunden, bli inte förvånade om jag smugglar med en elefantbebis hem. ADORABLE.