findmartina

I mandags var vi pa polistationen for att anmala ranet. Det tog 3 timmar for polisen att sammanfatta det hela pa ungefar en halv a4, och kopiera det sa jag har nagot att visa forsakringsbolaget. Sen skulle jag vanta lika lange pa att fa en lapp som jag enligt honom maste lamna in till forskringsbolaget (fast da tog mitt talamod slut). Den lappen satt en surkarring och skrev och det skulle hon minsann ha betalt for. Polisanmalan ser ut som nagot en 5-aring skrivit ihop, och polisen ville forst ge oss sin telefon som trost (en ganska ny dessutom) men nar han markte att vi inte gillade att bli utfragade (och petade pa) om myggbett och varfor i hela friden vi inte ar varken muslimer eller kristna sa var vi inte lika populara langre. Jag vet inte vad religion har med saken att gora, jag vet daremot att professionellt polisarbete hade med saken att gora, men det var jag (bortsett fran Towe) ganska ensam om.

Jag var ocksa pa posten for att hamta ut mitt ICAkort. Det tog mig en halvtimme att overtyga killen bakom disken att kortet BORDE vara dar och att det var VIKTIGT. Nar jag upprepat det ett par ganger slapade han sig faktiskt in bakom en dorr for att kolla den internationella posten ocksa. Grattis sager jag bara. Jag har aldrig varit sa trott pa min omgivning som just da, pole pole hela tiden (langsamt langsamt), jag personligen tycker att viktiga inrattningar som polisstationer och post office borde vara lite mer effektiva. Men forhoppningsvis slipper jag hanga dar mer.

Vi aker snart till Malawi (valdigt snart; imorgon). Forst tar vi buss 10 timmar tillbaka till Dar. Det ar samma vag vi kom ifran tyvarr, men bussresan gick bra sist och vi har laddat upp med ordentligt med fardkost. Darefter tar vi fredagstaget (det gar tva ganger i veckan) till Mbeya, som ligger nara gransen till Malawi. Nar vi last om taget har vi fatt veta att det ibland ar langa vantetider, upp till 12 timmar, och att det ibland beror pa att branslet helt enkelt tagit slut. Jag hoppas att de inte har samma mentalitet nar det galler flygtrafiken. Vi tankte sen ta bat till Mkata bay, pa Malawisjons kust. Sen far vi se hur det blir och hur lange vi stannar.

Kanns JATTEKONSTIGT att aka harifran. Moshi har varit varat hem och ett kart sadant. Nar vi paminde Susie och Mama Sele om att vi snart skulle aka blev dom helt tarogda. Vi lar grina en skvatt vi ocksa nar vi aker fran varat Amans, och alla barnen. Man far trosta sig med att det alltid gar att aka tillbaka.

Ikvall ska vi ata fin middag pa indoitaliano som har VARLDENS GODASTE eggplant parmigiana, jag har atit de ungefar 7 ganger. Det blir hejda middag med Rickard och Rebecca, kommer sakna dom, och alla andra vi lart kanna har.

Igar hande nagot lite obehagligt. Det ar varan sista helg i Moshi, och tydligen ar utelivet riktigt bra har fast det har vi inte vetat om. Vi korde en krogrunda, mest for att dansa och traffa folk, och kvallen var riktigt lyckad.

Det var nar vi var pa vag hem som vi gjorde misstaget att inte hoppa in i forsta basta taxi. Anledningen till det var att han som korde (inklusive bilen) stank sprit, han var inte nykter nagonstans. Vi skulle hitta en annan men innan vi hann sa langt blev vi ranade, eller jag blev ranad, det var min vaska han tog. Tanker inte beratta nagra detaljer men det var obehagligt. Som tur var fick han inte med sig nagot av varde bortsett fran min telefon, som anda ar skev.
Telefonen skulle jag anda inte anvant nar vi aker nerat nu snart, sa det gor egentligen inte sa mycket. Det var bara sjalva handelsen som inte var sa behaglig. Jag ar glad att det hande i Moshi, dar vi har varat trygga Amans att komma hem till. Jag fick forresten bryta mig in i rummet for han fick med sig nyckeln ocksa.

Jag ar glad att det inte var bara jag och Towe igar, utan fina svenskarna Rickard och Rebecca var med ocksa. Valdigt bra manniskor.

Loggas ut nu, far skriva mer imorn. JAG MAR BRA!

Jag saknar mina vanner nagot sa fruktansvart idag (nu ljog jag som en hast travar for jag saknar er varje dag). Unika anglar som ni vaxer inte pa trad vill jag lova. Vet inte hur jag hittade er men jag ar evigt tacksam i alla fall. Bara sa ni vet! Och bara sa ni vet, nar jag kommer hem ska det vara fest i parken och ladvinet ska vara med!

<3

Idag var det upp tidigt for att aka till kyrkan med barnen. Forutom att vi inte fattar vad dom sager sa ar det anda ganska mysigt, atminstone nar de sjunger och klappar, det later ganska haftigt!

Maste beratta vad som hande pa dalla dallan i morse, jag ar glad att ja overlevde chocken! En dam kliver pa ett par hallplatser efter oss med en stor hink. I ogonvran ser jaghur nagot inte stammer alls med hur saker borde vara, sneglar snett nerat mot hinken damen hade med sig och far se ett GIGANTISKT ko-huvud! Jordigt, blodigt, och dott framforallt. Jag trodde att jag skulle spy. Pa riktigt. Att det sen serverades ko pa barnhemmet gjorde inte saken battre, jag at ju givetvis inte det, men de hade redan hunnit halla sasen pa min risportion. Mar fortfarande lite illa. 

For ovrigt, har kommer nagot lite internt, mamma och Filippa: NAKED GUY har gjort entre igen! Denna gangen varre an nagonsin, jag och Towe trodde vi skulle do av skratt. Tror det ar lite for ocensurerat for att skriva sa har bara pa bloggen, men det ar en sjujakla historia att dra for barnbarnen senare i livet!

Annars idag pa barnhemmet sa spelade ungarna fotboll, de fick nya fotbollstrojor fran en utav barnhemmets huvudsponsorer som var och halsade pa, stortskon australienare. Towe filmade lite, ska se om jag kan lagga upp det vid ett senare tillfalle.

Nu har vi tva lediga dagar, sen pa onsdag ska vi ivag pa malaika igen, torsdag fredag lektioner som vanligt. Det ska eventuellt komma en till volontar till barnhemmet, en skaning. Det blir nog roligt att vara lite fler!

Sa, igar var vi och halsade pa i en pojkes skola och pratade med hans rektor och en utav lararna. Vi har nu betalat hans skolavgift for i ar, och ocksa betalat tillbaka skulderna fran foregaende ar. Han bor hos sin mormor som ar valdigt fattig och som har ytterligare tva manniskor under sina vingars skydd: en liten flicka (kanske runt 4 ar) vars mamma ar alkoholist och prostituerad, och en kille uppat sina 20 vars styvmamma slog ihjal 3 av hans syskon och ett fjarde bor pa sjukhuset, skadad for resten av sitt liv. Ur djupet av mitt hjarta beundrar jag denna gamla kvinna, gammal som gatan och formodligen mer sliten an hon vill ge sken av, men hennes hjarta och sinne... Starkare kan inte finnas.

Det ar ingen myt att fattiga manniskor i Afrika bor i lerhyddor; jordstampat golv, inga fonster, ingen el, inget vatten. Men leendet finns dar anda. Mitt i allt det hemska ar det det enda som betyder nagot, och det ar storslaget att fa komma sa nara och se hur det verkligen ar. Manniskor ar helt fantastiska har, och mentaliteten ar fantastisk. Peace and love. Pa riktigt.

Forutom skolavgiften, sa kopte vi en skoluniform till pojken. Han var den enda i skolan som inte hade nagon. Nya skor ska han ju ha saklart, sa vi ritade av hans fot (for att fa storleken) och akte till stan och kopte ett par. Vi kommer ocksa kopa skrivbocker och pennor till honom, for det far han inte fran skolan.

Tack for hjalpen allihop, utan er hade vi inte kunnat gora det har! TACK!!!

Blev av med planboken igar. Den stora forlusten ar inte de 60 000 shilling jag hade dar i, for det ar runt 300 spann (aven om det var javligt surt med tanke pa min snala reskassa och att jag hellre hade lagt de pengarna pa ett visum till Mocambique). Nej, den riktiga forlusten ar icakortet, som jag har gratis uttag med, och som kommer vara sjukt omstandigt att ersatta. For det forsta maste jag ringa hem till sverige for att fa dem att skicka ett nytt. Det duger visst inte med att mamma ringer. Alla har val forstatt vid det har laget att telefoner inte ar att lita pa har. For det andra maste jag ga till postkontoret i stan, for att ta reda pa deras adress, sa att kortet kan skickas dit. Jag har ingen aning om hur det gar till med koder och att aktivera kortet. Det ar ett ganska jobbigt moment, men jag trostar mig med att han som tog det formodligen inte har handlat av girighet (som ficktjyvarna i Sverige) utan antagligen hade han kanske inte sa manga alternativ. Inte for att det rattfardigar nagot, men om han och hans familj far vara matta i en vecka sa tanker inte jag tjura over det.

Ja det var senaste nytt, nu ska vi ivag och prata med rektorn pa en grabbs skola och betala hans skolavgift!

Kortet ar sparrat, och Malaikapengarna sitter sakert. Flyttar over dom fran mitt till Towes konto sa det loser sig ocksa.

Ballonger var poppis..






Syster och bror



Sota kids pa barnhemmet!










Rensa bonor..



Soya bonor



Mamma och jag (jobbar och sliter, hehe)














Syrran, mamma, Angela










Detta ar vad jag ser nar jag kliver upp ur sangen varje morgon.



Mama Sele och Mama Maarit! <3



Hemma pa Amans.



Lake Chala



Vattenfall i narheten.



Systrar pa safari. Safaribilder kommer sa smaningom.



Filippas fodelsedag, jag, mamma, Towe, Filippa i egen hog person!



Lite zanzibar ocksa...



Masai






Liten grabb i stone town.


Det skulle vara mer bilder men dessa tog 2 timmar att fa upp, dessutom tog det tva dagar att fa in nagon text, internetuppkopplingen ar lite oberaknelig har. Hoppas ni gillart!

Hade tankt visa en massa bilder fran barnhemmet, men datorn ville inte lasa usb-minnet utan losenord som ingen har, sa det blev inte sa idag.

Vill hur som helst paminna om att vi behover er hjalp med malaika-barnen! Vart narmsta mal ar att betala en pojkes skolavgift sa han far borja igen + att losa familjen fran skulder pa forra terminens skolavgift. Nasta mal ar att nagra familjer behover bidrag i form av mat, och 7 familjer behover mikrolan for att bli sjalvforsorjande. Det ror sig om ca 1000 sek per familj, knappt. Om alla satter over litegrann sa far vi kanske ihop till ett par familjer i alla fall!

Era pengar har hittills rackt till att laga en kvinnas symaskin, sa hon kan komma igang med sitt jobb igen och kunna kopa mat. Det var hon som fatt mediciner men inte hade rad att ata och darfor blivit valdigt forvirrad och svag. Vi kunde ocksa kopa baby-mat/naring till en liten flicka, som formodligen pga naringsbrist annu inte lart sig ga trots sina 1,5 ar. Nu hoppas vi att hon ar pa ratt vag.

Vi har redan fatt in lite pengar till Malaikabarnen! Vi ar superglada, och bra att ni hade skrivit namn ocksa!
Sa hittills tackar vi Maria och Cicki, och hoppas att fler av er vill hjalpa oss. Vi kommer skriva vad pengarna gar till och halla er uppdaterade om hur projektet gar. Glomde skriva det i forra inlagget men skriv erat namn sa vi vet vart pengarna kommer ifran!

An en gang; TACK!