Uttråkad.

Uttråkad och på randen till vansinne eller apati, jag vet inte än. Jag avskyr att vara ledig så här mycket. Man blir ju knäpp.

Imorgon ska det bli ändring. Prio 1 är att ringa chefen och fråga om jobb, helst dygnet runt resten av mitt liv. Sen ska jag ut och träna. Och så ska jag hämta Tulla-gulla på hunddagis också, och gå långpromenad med henne! Ska ha henne hos mig ända till söndag! :D Våran hund blir kanske inte överlycklig, han tycker att hon är konstig och vild och brukar lägga sig och titta på henne helt förundrad medans hon snor hans tennisbollar och tofflor.

Nu ska jag kolla på Peter Pan och ignorera att det egentligen behöver städas. Förlåt mamma men jag har varken lust eller ork, jag lovar att göra det en annan dag istället! Jag gör en kraftansträngning och vattnar dina blommor i alla fall, det räknas väl lite i alla fall?

On fire

Här nedan ska jag berätta om den utsökta konsten att grilla majs i mikron, det blir verkligen grillat!

1. Först lägger man in majskolvarna på en mikrosäker tallrik.
2. Slå på grillfunktionen och tid enligt paketet, här var det 2 minuter.
3. Ignorera att det luktar bränt, det ska vara så!
4. Ignorera även det oranga ljuskenet, det ser fint ut.
5. När mikron piper och indikerar att den mikrat klart, öppna luckan, bli inte rädd för lågorna.
6. VIKTIGT! Stäng luckan så snabbt du kan, annars kanske hela köket tar eld!
7. När elden slocknat är det dags att koppla ur mikron ur elluttaget. Om du måste flytta på mikron för att komma åt sladden så kan det ryka lite, det är helt normalt.
8. Eftersom att majsen fortfarande är lika kall som när du la in den tillagas den bäst på spisen eller i ugnen.
9. Kasta ut mikrojäveln, den är ju livsfarlig!
10. Ut och leta efter en karl som kan laga mat, mikromat räknas inte in under kategorin "kulinariska färdigheter".

Om man är bekväm så hoppar man över steg 1-7 och följer alltså bara steg 8 och 9 (och ev 10). Det är säkrast så.
Om man inte vill leva säkert så är steg 1-7 ett utmärkt sätt att avnjuta en dag före helgdag, en flaska rödtjut sätter också guldkant på tillvaron. Om inte annat så lugnar det nerverna efter eldsvådan.

För att jag inte har något bättre för mig:



Jag ville bara meddela att jag avverkar mer choklad än Willy Wonka någonsin vågat drömma om.
Vad är det med detta märkliga fenomen och varför är det så beroendeframkallande? Varför drabbar beroendet nästan uteslutande tjejer?

Jag är dödstrött men väntar fortfarande på samtalet som avgör ifall att jag får sovmorgon resten av veckan eller inte. Hoppas inte. Kanske bara imorgon, det skulle vara trevligt.

Nä om man skulle ta och se någon trevlig Tim Burton film kanske? Men då hamnar vi i det där hopplösa läget med en massa valmöjligheter igen. Om jag skulle lotta kanske? Fast det funkar inte har jag konstaterat, med viss hjälp av frugan Amanda. Man ändrar sig ändå, helt lönlöst. Man kan liksom inte ens bara slå på en film och bestämma sig för att titta heller för det är omöjligt att koncentrera sig längre än 5 minuter om man inte är helt 100 på att man vill se just den filmen. Jag saknar mina killbill-filmer. Dom var minsann lika bra varenda gång.

Min karriär som dagisfröken

Äntligen hemma nu efter sista passet på förskolan. Det var inte ett dugg kul, jag har kollat på klockan var 5 minut hela dagen och när den till sist blev halv 5 blev jag så lycklig och nöjd med tillvaron att jag gick och köpte en gigantisk godispåse och trotsade allt vad bantning heter. Jag kom hem, slängde mig i sängen och har inte rört mig sen dess. Det känns rätt omöjligt faktiskt, gravitationskraften måste vara extra stark idag. Jag kommer aldrig mer jobba på dagis. Nånsin. Ungarna åt inte så mycket sand idag faktiskt, det var ju ett plus, däremot sprang dom runt som dårar så det var helt omöjligt att se vem som var vem och vem som hade vilken spade först när de skulle försöka sno varandras saker. Som om inte hälften vora nog för att jag skulle bli helt utmattad. Men men, jag tror inte att några erfarenheter är dåliga, jag har säkert nytta utav detta någon gång i livet och om inte så behöver jag i alla fall inte sakna ett jobb som barnskötare/pedagog/vad-det-nu-kallas-när-man-jobbar-på-dagis.

Nu sitter jag och väntar på ett samtal från ett eventuellt jobb. Jag hoppas jag får det för det skulle vara både feta och snabba cash. Dessutom är det bara ett semestervik så det skulle vara perfetto.

Vad gör man med sig själv när man inte har minsta lilla kraft kvar? Jag orkar inte ens oroa mig över getingen som snurrar runt här i rummet som ett kamikaze-plan och mäter 2 cm mellan ögonen, jag svär den är enorm. Och jag har blivit attackerad utav dom där förut, trots att jag var helt oskyldig, exempelvis förra året när jag låg och sov och en sån där rackare attackerade min handled helt utan förvarning. Jag är glad att jag har handen i behåll, så ont gjorde det! Det var en våldsam attack.
Ett annat problem jag har här i mitt monotona tillstånd är att jag inte för allt i världen orkar springa ner med morgonens kaffekopp som står här med en lagom stinkande kaffeslurk. Kaffet luktar inte alls så där varmt och uppiggande efter 12 timmar, det luktar spya ungefär. Eller väcker åtminstone de reflexerna. Precis nu i skrivande stund ropade jag på min alldeles för snälla lillasyster som förbarmade sig och tog ner koppen till disken. Tack!

Klockan är 19.08 och jag anstränger mig allt jag kan för att inte somna, sånt här händer inte mig så ofta, oftast tar det 2 timmar inklusive meditation innan jag somnar. Skönt med lite omväxling om man ser den ljusa sidan, och det gör jag alltid!


Livskris episod 1

Det hade varit angenämt att ha minsta aning om vad man vill med livet, så att man kunde ha en plan på ett ungefär i alla fall. Nu är det ju inte så det ligger till, jag vet vad jag heter men inte så mycket mer än så. Jag kan ju inte ens bestämma mig för vilken film jag ska se innan jag går och lägger mig. Det är ett så svårt beslut att jag ofta ger upp hela projektet och läser bok istället (vilket i för sig är bra för intellektet), och inte heller där har jag kunnat välja så jag läser två böcker samtidigt. Ibland tror jag att jag är mer sugen på Coelho och börjar läsa men ändrar mig sen till Elizabet Gilbert, för att sen ändra mig tillbaka igen. Därefter börjar jag överväga om jag ska börja läsa en tredje bok, kanske Paasilinna, för han är ju en rolig typ. Sen kommer jag ihåg att jag ännu inte läst alla Roslund & Hellström böckerna vilket är ett måste utav flera olika anledningar, så dessa måste ju också vägas in i detta stora beslut. Något säger mig att allt detta velande inte kommer ta mig särskilt långt här i livet så det känns ju ganska relevant att ta sig i kragen, men jag förmår mig inte riktigt. Snarare sagt, det är ju helt omöjligt att ta sig i kragen när man inte har den blekaste aning om nånting, då finns det ju ingen krage att ta tag i.

Imorgon ska jag hoppa in på förskolan igen. Där har vi ytterligare ett velande, för jag pendlar mellan att tycka att "det kommer nog bli jättekul" och "jag kapar hellre av mig ena foten än att gå dit". Barn som skriker och gråter och äter sand och biter varandra är liksom inte riktigt mitt kall, men dom är ju oemotståndligt söta när dom sover. Och det väger ju upp en liten del ändå. På riktigt, deras sovstund är min motivation. Det måste ju göra mig till en hemsk människa, jag kommer knappast till himlen efter det erkännandet.

Jag har förresten försökt organisera och strukturera min hjärna lite, men det är också helt omöjligt när man ändrar sig var 20e minut. Alternativet är väl att lotta fram ett beslut och sen rätt och slätt nöja sig, jag tror jag testar!



<3 mamma



Här är en bild på världens bästa mamma och hennes rackarungar.

the big emigration

Jaha, den stora emigrationen drabbar Värmdö. Den här tiden kommer jag minnas som "sommaren alla flyttade långt bort". Therese emigrerade för länge sen, igår var det Amandas tur och i början av juli är det den andra Amandas flytt. Jag är ju förvisso också på väg, men det känns långt bort just nu. Som tur är är man inte helt ensam kvar här, har en del fina vänner som inte har planer på att emigrera än så länge. Nu har ju jag då lite svårt att förstå varför man inte har ambitionen att flytta (åtminstone ett tag), men sen är ju jag lite utav en flyttfågel också så min åsikt är inte särskilt objektiv.

Jag känner mig som en säck potatis, jag får liksom inte ut någon energi av nånting just nu, om jag så tryckt i mig 7 koppar kaffe och en 3 kg kolhydrater i renaste form. Antar att det beror på att man inte är i speciellt bra form fysiskt just nu, behöver verkligen komma igång med träningen men insåg att jag måste ta det i babysteg när mina fötter blev helt blåslagna så fort jag tog på mig ett par ordentliga skor. Då garderoben krympt sen senast (jag vill helst inte låtsas om att det är jag som vuxit) så måste jag antingen köpa mig en ny eller banta ner mig till min vanliga storlek. Att banta är överlägset den mest ekonomiska metoden, men jag har aldrig varit en bra bantare. Vi får väl se hur det går med saken.

Kompisarna drog in till stan för att göra den osäker, själv tänker jag slänga mig i sängen och kolla på film, Leon blir det nog, och ladda med positiv energi, imorn ska jag springa spåret tror jag. Och rida häst. Imorgon är det mors dag också, och det ska firas för min mamma är av världsklass nämligen, hon råkar vara världens bästa mamma! <3

Thaimat, takåsar & coconuts

Idag träffade jag Johanna för en middag på hennes tak, hon bjöd på thai och ben & jerrys, I like! Vi köpte en kokosnöt också som det nästan krävdes blod, svett och tårar för att få upp. Nä okej inget blod som tur var och inga tårar heller, utan mer hysteriskt asgarvande åt varandra när vi försökte hugga upp den, och åt kniven som gick sönder, åt golvet som låg illa till under kokosnöt och kniv (och girlpower) och åt grannarnas vad vi förmodade bistra uppsyn och eventuella (arga) besök. En riktigt lyckad kväll alltså! Och vi fick upp nöten tillslut, kniven har nog däremot gjort sitt.

Johannas tak är för övrigt en utav de mysigaste platserna på jorden för därifrån ser man halva söder och alla takåsar.

På vägen hem när jag kryssade bland alla människor som gick för långsamt kom jag på mig själv med att fortfarande bli förvånad när jag hör folk prata svenska. Jag liksom rycker till och blir nästan rädd. Sen på bussen hörde jag någon säga något på engelska och det kändes som hemma. Konstigt med tanke på att jag saknat att få prata svenska.. Förresten var det en kille som klev på bussen kl 22.15 med solglasögonen på och jag fick bita mig ganska hårt i läppen för att inte skratta rakt ut. Att han sen satte sig bredvid mig var nästan outhärdligt.

Nu har jag nog uppdaterat omvärlden tillräckligt om mitt intressanta och händelserika liv! God natt.

"one more night"





Åh, nu har jag precis skypat med underbara Toweling som jag reste med genom Afrika. Saknar henne, och Afrika jättemycket. Skönt att prata med någon som är i exakt samma sits som en själv och förstår allt det här med deppigheten av att komma hem och saknaden av det som var och längtan efter att få komma iväg igen. Det är inte helt lätt att landa efter en sån här grej men nu börjar man ändå ana mark under fötterna igen. Snart kanske man känner sig normal och "hemma" igen.

Nu ska jag sova och anstränga mig för att försöka komma upp före 10 imorn, då ska jag promenixa för mina fötter är äntligen någorlunda fungerande igen, sen ska jag baka bröd och på kvällen blir det middag med raringen Johanna!

Rubriken syftar för övrigt till en låt som spelades i Malawi tills våra öron blödde, jag fullkomligt älskar den! ;)


wireless idioti

Har spenderat hela eftermiddagen och halva kvällen med att försöka få ordning på våran router så vi kan köra trådlöst här hemma. Det gick inte alls. Routern är det inget fel på så jag fick ringa glocalnet som ligger bakom vårat modem här i huset, för att de skulle hjälpa mig att "brygga" modemet. Det började ungefär så här:
- Hej och välkommen till Glocalnets kundtjänst, du pratar med Felix!
- Ja hej Felix! Jag heter Martina. Jag pratade med en person om våran router nyss och hon sa att jag måste brygga mitt modem men jag har ingen aning om vad det är så jag hoppas att du vet det...?
- Jomen det vet jag! Utropar Felix glatt. Det visste han nog också men det hjälpte inte för 2 timmar senare satt vi där ändå och kliade oss i huvet på varsin sida av telefonen. Då hade jag sprungit upp och ner för trappen mellan datorn och modemet ungefär 714 gånger så jag är härmed befriad från all träning i 2 veckors tid, och det är Felix med som fick ursäkta sig precis lika många gånger för att springa och fråga sina kollegor vad tusan det är för fel på mitt modem. Till slut kom vi fram till att modemet är för gammalt, det har hela två år på nacken och kan inte "bryggas" utan måste bytas ut. Det kunde Felix ordna gratis sa han, mot att jag lovade Glocalnet trohet i 12 månader.
-Kör till! sa jag, vi är ju nöjda med glocalnet, varpå Felix berättade att det bästa med det nya modemet är att det är trådlöst och att vi inte behöver någon router mer. Om det är helt gratis att bli trådlös och dessutom slippa allt krångel, så undrar ju jag rent spontant varför i hela världen man köper en router (inklusive krångel) för 800 spänn?

Jaja, det gjorde ju inte så mycket ändå. Jag fick ju prata med en charmig karl och det är inte alla dagar man får göra det! Däremot undrar jag ju fortfarande varför ett modem blir gammalt på 2 år medans exempelvis tomater så gott som inte blir det (jag har haft tomater rysligt länge i kylen en gång, hej bekämpningsmedel, e-nummer, konserveringsmedel och andra kemikalier), och hur glocalnets dator vet precis allt om mig genom att slå upp mitt personnummer (eller i detta fall bonuspappans personnummer) förutom vad jag har för modem.

Fredag den 13e

Idag har jag hängt med frugan och hennes pappa. Vi åkte för att hälsa på deras kompis Micke som bor någonstans i Roslagen. Frugan fick ett samtal också som avslöjade att hon fått jobbet hon sökt i Karlstad, det var ganska sweeeet faktiskt. Grattis!

Eftermiddagen tillbringade jag i soffan med att känna mig ensam och missförstådd av ungefär hela världen, åt upp all glass som fanns i frysen och tyckte synd om mig själv för att jag till råga på allt kände mig fet och illamående (konstigt att man gjorde det). Sen fick jag nog av mig själv, tog mig i kragen och sa "nu jävlar skärper du till dig din mes" och tog på mig träningskläderna och sprang spåret. Det är nog det bästa jag har gjort på väldigt länge. Laddade upp ipoden med en massa 80-talsrock innan också som man blir peppad av och döpte spellistan till runrunrun. Nu har jag fått astma tror jag (jag är inte hypokondrisk, det låter när jag andas, kan ju aldrig vara rätt?), men det gör inget för resten av kvällen tänker jag se på film på min överdimensionerade tv (allt är överdimensionerat när man är van vid att inte ha något), och dricka te och gosa in mig i filten mamma hade köpt åt mig, den är rosa och lurvig och jag älskar den. Det är inte helt fel att vara hemma ändå, när man kan lyxa till det på det här viset.


the quiz

You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's

But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Nyare inlägg
RSS 2.0